När drömmar blir verklighet

När vi hittade vårt drömhus för två och halvt år sedan så konstaterade vi att huset var fantastiskt, läget var som en dröm, men att trädgården hade mycket att önska. Egentligen var det konstigt. För det visade sig att huset var ett av de äldsta i området och en gång i tiden hade varit en gammal handelsträdgård. Men av det syns det ingenting. Inte ett träd finns kvar och vi fick också höra att tidigare ägare till och med schaktat bort och sålt den fina jord som en gång fanns.
I två år gick vi och tänkte, drömde och planerade hur vi på bästa sätt kunde göra om vår framsida till en stolthet. Min man Björn avskydde grusplanen framför huset, ”den måste bara bort till varje pris, muttrade han” och de sibiriska ärtbuskarna som utgjorde häcken som löpte längs huset sjöng på sista versen.
Bilinfarten fanns framför huset och bestod av grus som ogräs älskade att växa i. Även om det finns ett garage bakom huset så tjänstgjorde grusplanen framför huset som bilparkering.Vi ville göra om denna framsida till ett smycke. Vi ville öppna grinden till vårt hem och känna kärlek till platsen vi valt att leva på. Men också komma inifrån huset, öppna ytterdörren, kliva ut och känna ”wow, här bor vi!”.

I sydöstra änden av tomten fanns en hörna som bara krävde jobb och som inte kunde utnyttjas till någonting. Ingen lade märke till den trots att den delen av trädgården gränsar till vägen, och hörnet var mest till besvär. Vi började lägga pusslet genom att utgå från att den ytan skulle bli vår nya bilparkering.
Stora visioner tar ibland tid. Därför tog det två och halvt år innan vi tänkt klart. Och jo, jag blev gravid också, så helt plötsligt började det brinna lite i knutarna och vi fick den sista puffen för att sätta igång. Vi tänkte att gör vi inte detta innan bebisen kommer, så blir det aldrig …
Med lite naiva föreställningar om hur lång tid det skulle ta, och kanske en övertro på oss själva satte vi gång med raketfart. Det skulle bara bli klart innan bebisen kom! Vi är båda vana att sätta målen högt – siktar man på himlen når man i alla fall trädtopparna!
Nu gällde det att sätta fart! Med putande bebismage och båda med fulltecknade kalendrar, så satte jag My (som vanligt) upp för många saker att hinna med varje dag. Den gamla häcken skulle bort först. En sen kväll i april klippte vi ner den. Det var lätt. Den var i så dåligt skick att det var lättare än vi trodde. Det var en bra start, någonting som gick snabbare än vad vi trodde. 

Första maj-bålet i vårt område fick knastra extra mycket det här året, för en hel häck låg där. Nämligen vår. Det var totalmörkt när sista riset lades på högen. Vi hittade knappt dit. Men häcken var borta i tid för grävmaskinens ankomst nästa morgon. 
Vår favoritgrävare Roland kom och hjälpte till att schakta bort allt material på tomten. Han älskar att köra grävmaskin! Jag älskar folk som älskar, som har en passion i livet, vad det än är och Roland, han älskar sin grävmaskin! Han är en klippa. Han vill inte ens ha kaffe, han bara jobbar! Ca 150 ton material lämnades till deponering och jorden som gick att återanvända lades på annan del av tomten.

Parkeringen flyttades alltså till den tidigare oanvändbara änden av tomten. När grävaren Roland schaktat ut platsen för nya parkeringsplatsen och gången upp från den, lade vi ut fiberduk. Därefter hade vi tajmat det med Stenbolaget att stenkrosset, stenmjölet och resten av materialet skulle komma. Innan dess hade vi jämfört stenar och material med ett gäng olika firmor och kom fram till att Stenbolaget hade allt vi ville ha och till bra priser. Dessutom var personalen otroligt hjälpsam och trevlig med alla våra tvåtusen frågor. Stort tack för det!  En stor del av stenkrosset kunde lastbilen tippa direkt på den blivande parkeringen från gatan, men en stor del fick vi lägga nära vägen framför huset. Ca 15 cm bergskross lades på parkeringen, som Roland hjälpte till att dra ut, därefter körde Björn med markvibratorn som vi hade hyrt.

Att det skulle ta sådan tid med underarbetet hade vi nog inte räknat med. Schakta ur och sedan mäta extremt noga var A och O. Ett bra underarbete var ju avgörande för att resten skulle bli bra. Det kändes som om vi jobbade i veckor utan att det hände något, för det enda man såg var en stor krater. Ja, innan vi lade första stenen så såg det ut som om det stod still!  

Dags att mäta ut den slutliga ytan. Men hur tusan mäter en exakt 90-graders hörna? Björn föredrog Pythagoras sats men jag måste SE vad jag gör. Två IKEA-bord fick bli en gigantisk vinkelhake! Alla medel är tillåtna så länge det blir snyggt!
Björn var extremt noga med fallet, så att inget regnvatten skulle samlas i någon ofrivillig hörna av parkeringen. Fallet var lite klurigt att få till bra, eftersom vi ville följa vägen som vid infarten sluttade. Resultatet blev att ytan ”tippar” något fram och åt sidan. Därefter blev det många lass med stenmjöl. Björn lade på ca 2-3 cm på hela ytan och packade allt med markvibratorn igen efter att ha sprutat med vatten först.Ytan mot ena sidan och mot främre kortsidan fyllde vi med ca 10 cm makadam, som också paddades. Detta skulle bli underlag till en mur. Vi började med att lägga en rad med mursten, och den skulle ligga helt plant även om parkeringsytan sluttar något. Bakom murstenen hade vi grävt ut några decimeter, också för utfyllnad med makadam för att undvika sprängeffekt när vatten fryser på vintern.

Mursten på plats och parkeringsytan paddad. Björn la ut två järnrör och drog med planka bort stenmjölet för att få det så plant som möjligt. Jag satt mest och var frustrerad för att jag inte kunde hjälpa till. Bara jag rörde kroppen fick jag sammandragningar. Jag fick komma med kaffe och vatten, ringa och fixa, planera och boka allt som kunde göras per telefon. Det behövdes ju också, men jag ville också hjälpa till och bära sten. Vilken frustration! Istället kom svärmor Barbro 68 år och slet som en hund. Hon har slitit och hjälpt till hos oss i månader – vilken tillgång! Svärfar Ingvar och hans fru kom också en helg och hjälpte oss.

När vi såg slutresultatet blev vi ännu mer nöjda med vår färgkombination än när vi provade ut stenarna. Riktigt fint blev det! Vi ville inte ha en grå uppfart, vi behöver färg på tillvaron när hälften av året är kallt med nakna träd. Då ska vår uppfart lysa upp hela området! Hurra!

I samma veva som vi hade bestämt oss för hur framsida och parkering skulle se ut, dök vi på världens finaste entrétrappa i granit på Stenbolaget i Barkarby. Den låg varken med i vår ursprungsplan eller budget! Det är ju inte billigt att göra om 500 kvadratmeter på tomten, så vi tänkte att entrétrappan får vänta till ett annat år. Men när vi fick höra att den vi ville ha måste lyftas in med kran, så förstod vi att den inte kunde sättas på plats i efterhand, för då behövde vi ju fördärva stenläggningen som låg framför. Med den insikten var det bara att beställa stentrappan och lösa det som behövde lösas. Men att det skulle ta så många dagar i anspråk att ta bort den gamla trappan innan den nya kunde sättas på plats, hade vi dock inte alls räknat med.Den gamla trappan passade inte alls ihop med det nyrenoverade huset. Någon hade för längesedan klätt in den i badrumsklinkers (!?!), vars stenar såklart spruckit i vinterväder.  Men trappan i sig var välbyggd och satt som berg. Björn fick först hyra en bilmaskin för att ta bort den, men nix det försvann bara en del. Nästa dag hyrdes en stenkap, men icke då, och nästa dag igen fick vi hyra en bilmaskin ytterligare en dag! Lägg lite spett och slägga på det, blandat med lite jävlar anamma och så efter närmare fyra dagars heltidsarbete var den borta! 

Tyvärr, eller snarare tack och lov, upptäckte vi en fuktskada bakom den gamla trappen eftersom den lutade in mot huset och därmed ledde vattnet helt fel. Vid det här laget förstod vi att förseningen av projektet var ett faktum.Jag fick bokstavligen klättra in i huset ett bra tag och magen tyckte väl att det kändes sådär… 

Att sedan få den nya trappan på plats var inte världens lättaste, men med grävaren Roland och hans maskins hjälp, samt ett antal mynt mellan stenarna, så kom smycket på plats! Riktigt snyggt!

Raka gångar – nej, det är inte vår melodi. Vackert måste det bli. Konstnärligt och fritt och genomtänkt på samma gång. Här gällde det att kunna se framför sig hur en uppvuxen trädgård i kombination med sten kommer att se ut. Vi utgick från stentrappan. Vi följde den runda formen med Visby marksten. Det betydde över 1000 kapningar, en på var sida!! Jag är glad att våra grannar fortfarande pratar med oss efter allt oväsen. 

En markstensgång skulle gå från entrédörren på huset till en vacker enkelgrind, sådär lite snirkligt. Samma procedur som tidigare; gräva ur, fiberduk, stenkross och så markvibratorn på det.  Därefter stenmjöl och lite paddning igen. Först la vi ut kanten på gången och flyttade markstenen centimetrar hit och dit för att få den exakta formen som vi sett i vårt huvud. Det är verkligen detaljerna som gör skillnaden. Drömmen om gula rosor som klär in gången får planteras en annan sommar.

Nästa markstensgång från entrédörren snirklade sig ner mot parkeringen. Vi hittade en stor sten i naturen när vi schaktade bort allt material i början av projektet som vi flyttade och lade bredvid gången. Bakom stenen ska så småningom en lyktstolpe lysa upp mörkret med akleja som ramar in allt. En lagom lutning på gången ner mot parkeringen var viktigt, så en barnvagn kunde rulla fritt och lätt. Det måttades noga upp med murarsnöre. Döm om vår förvåning när det visade sig att vår syrénhortensia hade samma färg som markstensgångarna. Så bländande vackert!Gångarnas sidor förstärkte vi med betong. Bredden på underlaget är ca 10 cm bredare än stengången för att tillsammans med betongen hålla frisen på plats.

Tumlad mursten Visby i teracottafärg skulle följa topografin. Samma mursten som ramade in parkeringen. Det krävs en del tankearbete och kapningar för att få det bra om man svänger muren som vi har gjort, men det fungerade bra! Människor i grannskapet som promenerat förbi under flera månaders tid berömmer oss om hur fint det blir. Det känns otroligt gott att höra!

När gångarna väl var på plats återstod mycket arbete med att få ordning på gräsmattan. Innan vi lade på jord så anlitade vi en grävmaskin igen för att jämna till ytan. Det tog inte mer än cirka tre timmar, så hade den jämnat till alla ytor den kom åt, och det vill vi verkligen understryka är väl investerade pengar.  

När vi schaktade bort allt material från tomten upptäckte vi att berg låg precis under grusytan framför huset. Vi bestämde oss snabbt för att låta det bli en möjlighet istället för att spränga bort det. Att blanda in ett berg kunde bli pricken över i:et om vi gjorde det rätt. Men vi var tvungna att kapa lite vid ena sidan eftersom en steppingstone-gång skulle gå där närmast huset. Runt altanen hade förra ägarna satt upp ett 180 cm högt plank och det tog vi bort för att ersätta det med ett lägre och luftigare räcke. Fria ytor ger fria tankar. Men det tar vi nästa år. En rabatt runt altanen på 70 cm bestämde vi oss för och därefter en rad med gatsten.

Gräva ur, fiberduk, stenkross och stenmjöl att jämna till med. Precis som vanligt. Därefter ytterligare en fiberduk som vi köpt på Stenbolaget som skulle vara under Steppingstone. Allt som kan hjälpa till att ogräset får det svårare känns toppen! Därefter la vi ut alla stenarna så det kändes som om de låg rätt och tog ett foto för att minnas. Vi tog 65 cm mellan varje mitt av stenarna. Björns steg kändes för små och mina steg kändes för stora, så då var det nog lagom! Jag kan se framför mig hur vår son kommer att hoppa mellan stenarna när han blir större! Vi gjöt sedan fast stenarna med grovbetong så de skulle ligga mer stilla och fyllde på med sjösingel. Runt altanen vill vi ha en välplanerad men konstnärlig rabatt med prunkande klätterrosor, klematis och hortensia som växer i väldränerad jord. Direkt intill rabatten ville vi ha en gång med steppingstone i glimmerskiffer med svartvit sjösingel emellan, inramat med gatsten i granit. Och på andra sidan 3 stycken päronträd som bildar en päronspaljé.  

Vitt staket, Lundbergs Möja fick rama in huset och tomten med färdig enkel- och dubbelgrind från Jabo. Staketet fick, liksom murstenen följa topografin vilket gjorde att den kändes levande. Det känns fantastiskt att vår en gång så fula framsida börjar ta form. Vi älskar att sitta på granittrappan, ta en kaffe och andas in atmosfären av vår tomt!  

När vi köpte huset fanns där en nybyggd altan med ett högt vitt plank runt. Det var visserligen ingen insyn när vi satt och åt där sommartid, men vi kände oss instängda. Någon har sagt att om ens blick möter en vägg så stannar tanken, men om blicken möter himlen så fortsätter tankarna. Så känns det för mig, ja för oss, så vi valde bort planket mot mer insyn. I framtiden kommer det dock att komma upp ett lägre räcke så inga små barn kan ramla ner därifrån. Det var också så att man kunde inte se vattnet från altanen. Om vi nu har en altan större än vår gamla lägenhet i stan, eller som en mindre dansbana så kan man ju inte sitta och titta in i ett staket! Sagt och gjort, altanen förlängdes med någon meter, staketet skrotades och en trappa byggdes i riktning mot vattenutsikten. I mitten av trappan gjorde vi ”vanliga” trappsteg, och på båda sidorna av trappen valde vi dubbla trappsteg så vi antingen kunde sitta där och bara njuta eller ställa krukor. En kaffe och en chokladbit i solen skall aldrig underskattas. Lägg en puss på det, så kan vem som helst klara den långa vintern. Min filosofi har alltid varit att fira varje dag. Drick mjölk ur champagneglasen. Det finns ingen mening att spara glasen till en ”bättre” dag. Därför vill vi njuta av vardagens ögonblick, som en kaffe i solen med den man älskar. Kan livet bli bättre än så? Knappast.
Just det, lite sten skulle läggas också! Fiberduk, bergkross och stenmjöl med en markvibrator som jobbade hårt. Därefter ytterligare en fiberduk som Stenbolaget rekommenderade och sjösingel runt de vackra trampstenarna, steppingstones. För säkerhets skull så murade vi fast trampstenen så de skulle stanna där vi lagt dem. En halvmåne av gatsten blev en liten rabatt på ena sidan där vi till våren ska sätta en gräsväxt som inte kräver så mycket vattning, i och med att den är dikt an till husgrunden. Tycker du att det avslutas abrupt? Det är rätt, men vi bestämde oss för att stanna med projektet just där för i år, för annars hade vårt trädgårdsprojekt blivit så stort att vi aldrig börjat…

Min mamma och Björns svärmor Lizbeth är en fena på trädgård. Hemma i Ängelholm är det trångt om härligheten. Mina föräldrars trädgård svämmar över av gammeldags växter, konstverk, perenner och vackra rum. Experthjälp tas tacksamt emot. Idag blev det en blå rabatt och en massa stockrosor som vi hoppas ska se dagens ljus till nästa vår och sommar. 

Hösten är här och det betyder att det är dags att tända brasan, plocka fram skissblocket, bläddra i inspirerande tidningar och drömma sig bort lite. Kylan gör att arbetet avstannar, men till våren kommer mycket att hända. Då har vi förhoppningsvis tänkt klart hur vi ska smycka alla rabatter. Det blir spännande!

Ett gräsligt plank på altanen försvann, en slänt med ogräs sa adjö och en grusplan ersattes med kärlek och liv!

Vänner som besöker oss går förbi vårt hus för det tror inte att det är samma hus. En ny trappa, en gammal häck som försvann (och som ersattes med ett staket) och vackra stenläggningar gör vårt hus till ett nytt!